Och nu ligger hon däckad i soffan efter mat & ett bad! 😊 Man ser så avslappnad & lättare hon somnar efter bad och hade jag fått bestämma hade jag badat henne varje kväll för de är så mysigt, men med tanke på att jag hade problem med eksem från bebis till vuxen ålder så vågar jag inte trots att vi är duktiga på att smörja in henne. Hur ofta badar ni era små? 

Klockan 00.00, natten till fredagen (20/11) vaknade jag av smärtor i magen. Jag får magkramper då & då så jag trodde det bara var det. Går upp från sängen för att kissa & känner då att det rinner längs mina ben, dock inte så himla mycket, men tillräckligt för att de blir en liten pöl på golvet. Jag går in på toaletten för att kissa & väcker sedan Jonas & säger att jag tror vattnet gått. Jag ringer förlossningen i Lund och pratar med dem. Går sedan och lägger mig för att försöka somna, men smärtorna i magen kom tillbaka, helt klart hanterbara, men jag går ut och tar två panodil för att utesluta att det bara skulle vara förvärkar.. 

Smärtorna avtar inte och fram till ca 03.30 så är de ca 5-6 minuter mellan värkarna. Väcker Jonas och ber han klocka värkarna medan jag står i duschen. Duschen hjälpte en hel del och att stå och gunga över vasken. Innan värkarna skulle tillta så går Jonas & gör mackor till mig så jag skulle få lite energi. Efter 03.30 någon gång börjar värkarna eskalera och är 3-4 minuter mellan, dock fortfarande rätt oregelbundna. Jag ringer in till förlossningen igen och pratar med dem, jag blir tillsagd att åka in till akuten i Lund där jag hade fått en tid.

Runt 08.00 sätter vi oss i bilen och kör dit. Värkarna hade blivit värre, men jag kunde fortfarande andas genom dem. Väl framme så sätter dem CTG och ser att värkarna fortfarande oregelbundna och blev tillsagd att åka hem, men först skulle dem faktiskt undersöka mig. 

Som tur var så gjorde dem de & sade att jag redan var öppen 6-7 cm. Det var osäkert om dem hade plats på förlossningen, men som tur är hade dem det! Vi traskade då ner till förlossningen och blev visade till ett rum, då var klockan ca 11.00. En barnmorska kom in, hon hade svårt med svenskan & var rätt barsk, kändes inte helt hundra att ha henne. Jag blev undersökt igen då hon upptäcker att jag "bara" var öppen 5 cm och inte 6-7 cm som dem sa på akuten. 

Jag blev tillfrågad om jag ville ha smärtstillande, men jag kunde fortsätta andas igenom dem trots de började göra rätt ont.. Jag frågade efter vetekuddar och en sådan "stol" som man hänger över, de hjälpte en hel del. 

Runt 13.30 orkade jag inte riktigt och bad efter lustgas och trots de gjorde mig nervös i början (ville hålla mig så klar i huvudet som möjligt!) så var det ett bra beslut. Sedan var de dags för min barnmorska att gå hem & en ny kom. Timmarna började rulla på och jag började få riktigt jäkla ont. Jag öppnade inte mig som jag skulle. Blev då undersökt igen och då upptäcker dem att de måste bara varit något litet hål som gått i sönder på hinnan för annars verkade hinnan hel, så dem körde upp en nål och tog hål på den & satte samtidigt en "tråd" (kommer inte ihåg vad de heter) på bebisens huvud. Efter 4,5 h timme (då var klockan 18.00) så orkade jag verkligen inte mer och jag hade fruktansvärt ont. Jag bad om epidural, lustgasen hjälpte knappt vid det laget. 

Minuterna tickade på och jag var helt slut! Barnmorskan kom in och såg att jag inte orkade så hon fick gå och hämta narkosläkaren snabbt så dem kunde ge mig de. När den väl kickade igång så var de fantastiskt!! Jag kände fortfarande "trycket" därbak men smärtorna i ryggen och i magen var borta. Då fick jag & Jonas en paus på ca 30 minuter. Jag undrade då också hur jag skulle hitta energin till att pressa ut denna bebisen och började få lite panik, men med Jonas vid min sida så kunde jag fortfarande hålla mig lugn. 

Timmarna fortsatte att rulla på och runt 20.00 (tror jag!) så var jag bara öppen 8 cm. Alltså bara öppnat mig 3 cm på 8 timmar, vilken käftsmäll de var! Dem satte i igångsättande dropp för bebisen började bli väldigt stressad. Då började andra delen av detta "helvete" 😜 Värkarna kom och dem kom & dem kom & dem kom.. Jag fick värk efter värk efter värk utan någon paus alls, och det visades sig att dem inte alls var effektiva för jag öppnade inte mig alls. Då var dem tvungna att sänka droppet så jag skulle få andas lite. Jag fick också påfyllning av epiduralen 3 gånger. Vid detta laget hade barnmorska nr 2 gått och ett nytt skift började och barnmorska nr 3 dök upp, som visades sig vara helt fantastiskt. Det första jag reagerade på dock var att hon hade dålig andedräkt haha... 

Klockan närmade sig 00.00 och ja, vad ska jag säga? Det var jobbigt. Jag fick feber och började kräkas och sedan var de dags för antibiotiska för det var 24 timmar sedan vattnet gått. Mellan detta fick dem också sätta kateter på mig 2 gånger. Äntligen hade jag öppnat mig 10 cm, men bebisen hade fortfarande svårt att ta sig ut. Jag hade krystvärkar huuuur länge somhelst & nu hade epiduralen slutat verka & jag fick inte mer. Hur skulle jag klara detta?! 

Jag kommer igång att jag vänder på huvudet någon gång efter 02.00 och tittar på klockan. Min barnmorska ber mig att titta på henne och informerar att hon måste klippa mig för bebisen har för lite plats för att komma ut. Detta var något jag inte ville, men där fanns ingen ork, energi eller tid till att försöka trotsa så jag sade inget utan bara nickade. Kommer ihåg att där kommer in mer personal i rummet och jag ser en sjukt stor nål som skrämmer mig, dock är de inget som Jonas kan bekräfta så jag vet inte. Jag fortsätter krysta och de är fruktansvärt. Tillslut så var de som någon jäkla demon tog över och klockan 02.34 kommer hon ut. Äntligen. 

Som tur var så hade dem inte behövt klippa mig utan jag hade lyckats få ut henne trots allt så det var super skönt!! 

Dem lade henne på mitt bröst och efter ett tag säger dem "Har ni kollat vad de är?!" Och de hade vi inte. Jag hade stängt av mina känslor så Jonas tittade. En helt perfekt underbar liten flicka hade jag burit runder på i 9 månader! ❤️ Helt fantastiskt! 

Kl 02.34

3550 g

50 cm

Det var en fruktansvärd förlossning och det absolut värsta jag har varit med om, men jag har redan kunnat vända en stor del av mina känslor & upplevelser till något positivt! Hon var SÅ värd det ❤️ Vi älskar dig lilltjejen! 

Jag kommer berätta mer om förlossningen längre fram! 

Nu är den vår! Efter flera veckor av suktande så beställde jag hem sängmobilen i helgen. Där var lite rabatt på den så jag kunde inte hålla mig längre! Så himla mysig! Hoppas lillfisen kommer tycka om den lika mycket som sin mamma ☺️

Magen hade fortfarande inte växt något så då hade den inte växt på nästan en månad. Hon tog in en kollega som fick kontrollmäta och hon fick samma, så dem bokade in mig på ett ultraljud till dagen efter. Mitt blodtryck var också väldigt högt så det var inte mycket som stämde den dagen, haha. Jag bad henne känna på livmodertappen också och den var helt stängd vilket gjorde mig lite frustrerad, men tydligen vanligt hos förstföderskor. Tar lite längre tid för våra kroppar att förstå vad som ska göras!

Dagen efter körde vi till ultraljudet. Bebis var så ihoptryckt så man såg knappt något, stackars liten.. 😜 Det tog sin lilla tid för henne att mäta också, det är nog inte helt enkelt när man är fullt gången. Bebis verkade väga runt 3300 g iallafall så h*n är normalstor vilket var skönt att höra! 

Nästa besök hos bm blir imorgon :) Nu hoppas vi att något har hänt. BF + 5 idag!

Skickade sms till lillbrorsan så nu har han fått jobbat lite & vinterdäcken på båda våra bilar är nu på, skönt att ha de gjort! Körde sedan vidare med Peugeoten till en själv-tvätt i Eslöv och fick tvättat den, tror minsann den inte har fått sig en dusch på minst ett år så de var på tiden. 

Mc'donalds ligger precis sidan om den själv-tvätten och jag var hungrig.... 😜 Men nej! Istället körde jag hem och värmde potatis- och purjolökssoppa som blev över från igår så nu sitter jag och sörplar i mig den. Lite stolt över mig själv haha!

När jag är mätt och belåten ska jag öppna detta paketet som jag hämtade ut innan...

Det med att man ska "hålla igång" för att få igång förlossningen är skitsnack, iallafall hos mig. Jag har följt bloggar där många av tjejerna har gått hemma & pillat sig i navlen & bara gått över 2-3 dagar och sedan fött. Jag jobbade mina 40h/veckan tills vecka 39 (38+0) och nu har jag varit hemma i 2 veckor och jag har varit igång varje dag. Städat, tvättat, putsat fönster, organiserat om i hela köket, skrubbat ugn, bakat, veckohandlat, lagar middag varje dag, långa promenader varje kväll med Jonas, druckit hallonbladste, städat bilarna m.m. Därför kommer de dagar de känns orättvist & rent ut sagt förjävligt. 

Det bästa i allt dehär att jag har min man vid min sida, ja, jag tänker skryta om honom igen för han är helt fantastisk! ❤️ Jag märker på honom att han också börjar bli frustrerad & otålig, men håller en positiv anda uppe för min skull. I fredags sa han "Lillen kommer snart, och då kommer vi ha h*n hos oss i resten av våra liv", och dem orden fick mig att känna mig lugnare, för de stämmer ju. 

Det som ger mig lite panik är att jag inte vill göra hinnsvepning, för skulle det inte gå så kommer dem sätta igång en. Jag vill inte få ett datum "Idag sätter vi igång dig" för då försvinner tjusningen med det!! Jag vill verkligen inte de. Jag vill bara att de ska ske. Så snääällla älskade finaste bebis, ligg du kvar därinne några dagar till om du vill, men tvinga oss inte att tvinga ut dig!

I onsdags var jag hos bm och de slutade med att vi fick tid för ultraljud, men de skriver jag i ett annat inlägg. 

Ni kan väl hålla tummar & tår att vår lilla beslutar sig för att komma snart? 😘 Så ska jag själv försöka fylla mig själv med positivitet under tiden.. 

Mmm.. Luktar så gott här hemma nu! Det är dumma Master Chef's fel, de programmet gör både mig & Jonas sugna på en massa saker, haha. Ställde mig och bakade vaniljmuffins så nu sitter vi här och mumsar i oss de tillsammans med ett glas julmust. Mysigt!

Denna kvinna har nu gjort sin "kvot" för dagen. Veckohandling, tvättat fönster, varit ute på en lång promenad & nu bakat muffins. Kanske bebis kommer vilja komma ut inatt?! Man kan ju hoppas :) 

Jag gick upp & bakade scones till oss, dem blev riktigt goda! Tips är att ha i lite socker & lite kanel i degen :) 

När vi var mätta & belåtna & gjort oss färdiga så satte vi oss i bilen och körde mot Malmö. Jonas ville in i en fiskebutik & sedan har hans syster pratat gott om att köpa en vattenkokare där man kan sätta temperatur själv så det blev nästa mission! Det blev en från Wilfa svart familjen. Älskar designen på alla Wilfa produkter!

Ska väl strax försöka somna om, men först blir de väl fight med Orvar som vanligt. Bara för jag är vaken så tror han att han ska ut & springa. I don't think sooo... Ibland vill man bara... Ja, just de.

Bebis är som sagt fixerad & precis som jag misstänkte har magen sjunkit & blivit mindre. Jonas har bara skrattat när jag har sagt att jag upplevt magen mindre, han tycker jag är gigantisk 😜 SF måttet ligger på 36 och de känns precis lagom! Plus 15 kg på vågen vilket också känns bra, det är absolut inget som har rört mig, jag måste säga att det har fördelat sig bra på hela kroppen! Fick två nya tider, men jag hoppas på att bebis kommer till helgen.. Får se om den lyssnar på sin mamma eller inte! 

Efter besöket där körde jag vidare till Ica Maxi & veckohandlade. Precis fått i mig en tallrik med fiskgryta & efter disken så tänkte jag slänga mig i soffan en stund.. Har lite huvudvärk, måste bli bättre på att dricka vatten! 

Brorsans fru Linda hämtade upp mig imorse, då blev det en runda till Helsingborg för hon skulle till sin barnmorska sedan styrde vi bilen mot Väla. Frukost på Espresso House innan vi tog oss an affärerna! 

Imorgon blir de besök hos bm, känns som förlossningen ligger 100 år borta.. Har knappt några känningar alls! 😡

Flaskorna har jag hört en massa gott om & att det är helt underbara färger på dem är ett stort plus!

Denna fantastiska man, vad har jag gjort för att förtjäna honom? Vi var och åt middag hos Jonas föräldrar i söndags & bara med en blick kunde han se när jag hade ont & inte orkade mer & sa att vi skulle gå hem. Jag behöver knappt yttra något för han ser det, direkt. När jag låg och skulle få göra de grundliga ultraljudet igår så fick jag lite panik & ännu en gång såg han det direkt & visade att han fanns där hos mig & att jag inte behövde vara rädd. Och ännu en gång behövde jag inte yttra ett ord. 

Vi har hållt ihop i flera år nu & det är häftigt att se hur ens förhållande utvecklas år för år. Jag påstår inte att vi har ett perfekt förhållande, vi vill ibland strypa varandra, men vi kompletterar & älskar varandra på ett sätt som är helt fantastiskt. Och det bästa är att vi snart får en liten pluttis som är en del av oss båda som vi kommer älska ovillkorligt, precis på samma sätt som vi älskar varandra. 

Det gjordes CTG idag också och som vanligt så beslutar sig bebis att sova när dem gör de 😜 men jag har känt bebis som vanligt så de har jag inte varit orolig över. 

Fick träffat en annan läkare idag som inte var lika trevlig. Hon rynkade på näsan när jag nämnde sjukskrivning & ifrågasatte de lite vilket gjorde mig irriterad. Men tillsist fick jag läkarintyg & hon skrev sjukskrivning på en månad fram. Dock känner jag mig bättre och har bara behövt ta smärtstillande 1 gång på 24 timmar! Skulle jag känna mig mycket bättre till helgen så kommer jag avbryta sjukskrivningen och jobba nästa vecka som blir den sista, och sedan får lite semesterdagar kicka in som jag planerat sedan tidigare 😊 vi får se vad kroppen orkar helt enkelt! 

Igår morse fick vi åka in till akutmottagningen i Lund för det blev inte bättre trots vila, alvedon & värmekudde. Tillsist kunde jag knappt ta mig fram! De gjordes CTG och allt såg bra ut, hade lite sammandragningar, men det är ju fullt normalt i denna veckan. Sedan fick jag träffa en läkare som klämde & kände & gjorde ultraljud. Hon hittade ingenting. Dem har skickat mitt urin på odling & kollade om jag hade någon infektion i kroppen, vilket jag inte hade. Starka smärtstillande skrevs ut & sedan fick jag bege mig hemåt..

Väl hemma blev de lite mat & sedan vila. Kändes lite bättre efter tagit tabletter, jag som har undvikit att ta tabletter överhuvudtaget under graviditeten, så de känns inte alls roligt, men ett nödvändigt ont? Vaknade för någon timme sedan med sjuka smärtor igen & med Jonas hjälp ligger jag ute i soffan & hoppas på att somna snart. Varför börjar de inte klinga av nu när jag har vilat i 2 dygn?! Sist jag fick detta så blev de jätte bra efter 3 dagar.. Smärtan påminner lite om när jag hade en inflammation i min ljumske, men detta sitter högre upp på magen och endast på högra sidan. 

Bebis, jag är iallafall glad över att du verkar må bra därinne ❤️